Senast var det en reklambild om varm korv som föranledde ett genuspolitiskt utspel, vilket fick bort bilden, enligt självcensurens regler. Den föreställde någon som åt korv, och ansågs sexistisk då läpparna på den som åt - nästan det enda som syntes - var röda. Alltså en kvinna. Alla mäns läppar var nämligen blåa den dan.
Inget av detta är nytt för den som insett att det inte var Gud, utan Freud som skapade världen.
Det dröjde länge innan jag förstod detta, ateistiskt belastad som jag var - och är. Jag var ständigt retad under skoltiden:
-Har ni hört, Carl Erland tror att kådisar är ballonger! Haha!
-Hahaha!
-Och att den där ståkuken i Pisa är ett torn!
-Hahaha!
Senare, under tonåren, drabbades jag av insikt. Jag och en kompis läste Freud och gick sen på stan och upptäckte den ena fittan efter den andra; inte flickornas, de hade vi upptäckte långt innan, utan i regnet drypande portgångar till hus, rinnande kvinnosköten förevigade i skamlös sten.
-Den du!
-Oj!
-Och den, kolla den!!
-En blir ju rent kåter.
Det var nämligen så det gick till; låt mig rätta historieskrivningen, allt enligt den heliga skrift, Freuds:
I begynnelsen levde människorna som fåglarna i himlen och liljorna på marken, och förökade sig där. Ibland kom det ett dansband till orten och hjälpte till med förökningen. En dag byggde så stammens konstnär (aspackad schaman under helgerna) en modell i sten av sin kvinnas sköte. Grannen kom förbi:
-Vad föreställer den där?
-Ja, du vet... haha!
-Haha på dig du. Det är ju fruktansvärt! Sexistiskt och kränkande för din hustru. Du måste förklä den lite.
-Hurdå?
-Placera en stor jävla stenbumling alldeles bakom. Urholka stenhelvetet så kan vi krypa in där när det regnar eller snöar eller är dansband på bygden.
Så skedde. Tills Adam och Eva kom traskande, käkande äpplen. Det var de som förstörde alltsammans. Det ställde sig och sa:
-Men det är ju ett hus!
Varpå Freud sparkade ut dem ur Edens Lustgård, till en svårt trängd bostadsmarknad.
