Sexistiska uttryck?
        "Vad tycker du om utrikesministerns senaste utspel?"
        "Jag tycker det är fittigt!"
        "Så får du inte säga!"
        "Okej, då tänker jag det bara."
        Förbjudna uttryck  -  eller självcensurerade  -  är en svampsort som sväller i mörker, och krymper i dagsljus. Om det vore obligatoriskt för gymnasiet att alla, oavsett kön, skulle tilltala varann "Jävla hora":
        "Hej, din jävla hora."
        "Tjänare ludret."
        "Du, där går den jävla horan."
        "Vilken av dom?"
        Tills det slitits ut.
         "Hej, jävla hora."
         "Du, jag är utled på det där. Jag hör det hundra gånger varje dag. Jävlahorajävlahorajävlahora! Kan du inte komma med nåt nytt?
         "Vad ska jag säga då?"
         "Jag heter Patrik."
         "Hm. Patrik. Låter rätt okej."
         Och uttrycket "jävla hora" skulle hamna på museum, på avdelningen alla hoppar över vid besök.

       
       

Det är lätt att glömma symbolernas makt. Nyligen  - i ett universum Nära Dig  -  utförde en grupp militanta veganer ännu en aktion. Det var söndag i en liten landsortskyrka. Nattvardsgången enligt senaste översättningen:
       "Jesu kött åt dig serverat..."
       Och PANG! kom veganerna instormande, förklädda med gristrynen, välte dopfunten, rev åt sig oblaterna och vinet, och käftade med prästen:
       "Kannibaler! Ni dricker blod."
       "Äh, lite rödtjut bara..."
       "Ni äter upp ett fritt idisslande kreaturs kropp!"
       "Åh, ett par kex..."
       Veganerna slängde ut oblaterna på kyrkbacken orsakande massdöd bland fåglarna.
        Därefter utgick ett bud från något undanskymt ämbetsverk, från någon bortglömd institution på något provinsiellt universitet med europeiskt vanställt rykte, där det sades att rödvin och mariekex borde förbjudas i förskolan, med syftet att "bryta en norm". Så skedde också. Visserligen är det rätt äckligt att skölja ner den blodiga biffen med ljummen äppelsider, men grannen gör ju det, så ock jag, följaktligen. Ty att bryta en norm är en normativ handling, amen.
      

Relativism är godtycke med gloria.

Detta är bara första varningen, men  -  förkylning är en sexuellt överförbar sjukdom:
       "Hon nös på mig! In the middle of the act!"
       Själv är jag tvåhundra år gammal, proletärt belastad, och fick min sexupplysning ombesörjd av en jämnårig tjej en lördagkväll utanför Folkets Hus i Rolfstorp i början av 70-talet. Första lektionen tog fem sekunder. "Det gick undan", sa hon. Men hon var tursamt nog inte förkyld. Det var först senare jag upptäckte att då man upplyste den yngre generationen  -  något mindre praktiskt, och något mera teoretiskt och poetiskt  -  om de erotiska fröjderna beskrevs orgasmen som en nysning. Hamnade pusselbiten då på rätt ställe, klarnade tanken, brann det en buske i öknen och RFSU talade därur? Nej, jag såg det bara som en metafor.
       Det är först nu jag insett att metaforerna blivit bokstavliga.
       Så det propageras för gratis kondomer åt alla, ekonomiförpackningar av pappersnäsdukar  -  men framför allt obligatoriska sprutor mot förkylning. Kostar bara femtusen dosen. Det man sprutar in är ett ny dekokt, framställd av ett privat företag, bestående av framgångsrika krämare skrivna utomlands. En av företagets representanter säger till Er Reporter:
       "En spruta garanterar ett fullgott skydd i över tre timmar. Visserligen riskerar man bieffekter som låghalthet, och att näsan trillar av, men testresultaten är inte helt entydiga, och förresten kan ni dra åt helvete."
       En andra varning återkommer senare.
      
      

Det sägs att när Per Ahlmark en gång köpte sig en stor dyr villa, hittades ett löstaget bilbaksäte i källaren. Bilen var borta, den som en gång forslat vänsterhuliganer till danskvällar i Folkets Hus, demonstrationer, aktioner, ockupationer. Baksätet var slitet, med fläckar av intorkad säd, impregnerat av extremistiska flygblad, och vid första maj rörde det sig över golvet, och vid något förebådat dödsfall inom överklassen skuttade det kring hela natten, och höll hushållet klarvaket. Spökbaksätet. Per Ahlmark beslöt att något måste göras.
       Så en dag ringde Demonutdrivaren på dörren. Pigan öppnade.
       PIGAN: Jaa?
       DEMONUTDRIVAREN: Jag är demonutdrivaren ni eftersänt. Detta är min assistent Igor.
       PIGAN: Är det en puckel han har där? En blir ju rent upphetsad.
       DEMONUTDRIVAREN: Åh, bara galgen han glömt kvar i kavajen! Han har en sten i vänsterdojan också.
       PIGAN: Hur mycket kommer det att kosta?
       DEMONUTDRIVAREN: Priset är helt EU-anpassat.
       PIGAN: Ni kan få knäa Per Ahlmark i skrevet.
       DEMONUTDRIVAREN: Åh, ni har också läst Krafft-Ebing? Fast jag tror jag passar denna gång.
       PIGAN: Ni kan få knäa Per Ahlmark i skrevet två gånger.
       DEMONUTDRIVAREN: Ett erbjudande jag inte kan säga nej till! Häng undan Igor i tamburen så länge, så sätter vi igång.
       Åh, minnen, minnen! Som den gången det var maratonlöpning i New York, omsorgsfullt bevakad i teve. Loppet startade i utkanterna och ringlade sig mot centrum. När det passerat genom Harlem  -  där kamerorna ingen täckning hade  -  och kom ut på andra sidan:
       TEVE-KOMMENTATORN: Här kommer hela skocken ut ur Harlem... Ojdå! Haha. Ja, alla vita tycks ha brutit loppet. Nu är det bara svarta och gula kvar! Hrm.
        En historisk händelse. Tills i förrgår, tidningsrubriken sa:
                FYRTIO VITA MARATONLÖPARE ÅTERFUNNA LEVANDE I NEW JERSEY.
        Sa av dem, pensionerad innehavare av bokantikvariat:
                -Det var ju bara på skoj...
        Åh minne, alla reviderade minnen!