Hur jag övergick från min ungdoms revolutionsiver till dagens medelålders radikala reformism. Många var orsakerna, men låt oss denna gång utgå från ett rent psykoanalytiskt perspektiv. Sex alltså. Att det skulle existera andra psykoanalytiska perspektiv än sex är mig obekant. Rent grundläggande freudianskt ser man då mindre tilltalande fenomen som resultatet av en förträngd sexualitet; med revolutionsromantik är det tvärtom. Hade Lenin inte kollat så mycket porr hade han blivit socialdemokratisk reformist.
Den insikten gavs mig av en tjejbekant. Hon menade - menar - att revolutionsromantik är ett direkt resultat av för tidig sädesavgång. Det är därför de flesta revolutionärer är män, och unga män blir så revolutionära. De ser revolutionen som en smickrande spegelbild av den egna flinka orgasmen. Den bekymrade modern till den likgiltige fadern:
"Jag förstår inte varför Che måste kladda ner spegeln så. Han måste ha en massa acne att klämma."
Min tjejbekant berättade följande om manliga revolutionärer. Hur hon träffat en på krog. Eftersom sex måste grunda sig på uppriktighet och ömsesidighet - det går inte att locka med etsningar längre - frågade han om hon ville hänga med honom hem och knulla.
"Okej. Men inga knep. Inga jävla etsningar."
"Nejnejnej! Vem tar du mig för?"
Okej. Hem till honom. Ett par hastiga glas vin, sen ner i bingen. Han glider in mellan henne lår, tre stötar och TJOFF, orgasm - han rullar av henne:
"Var det skönt för dig också?"
Varpå han somnar och hon ligger vaken och otillfredsställd och stirrar på den ljusa fläck på tapeten där etsningen hängde i förrgår. Nästa morgon är det - som efter alla revolutioner - som vanligt:
"Vi kan väl höras av nån gång, kanske."
Detta är - säger min bekant - vad som sker vid revolutioner. TJOFF TJOFF TJOFF, eld och rök och efteråt står nån Lenin, Penin eller Stenin i en talarstol och vrålar ut till den besvikna massan:
"Var det skönt för er också??!!"
Om inte, väljer de sig högtidligt ett nytt folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar