Det sägs att när Per Ahlmark en gång köpte sig en stor dyr villa, hittades ett löstaget bilbaksäte i källaren. Bilen var borta, den som en gång forslat vänsterhuliganer till danskvällar i Folkets Hus, demonstrationer, aktioner, ockupationer. Baksätet var slitet, med fläckar av intorkad säd, impregnerat av extremistiska flygblad, och vid första maj rörde det sig över golvet, och vid något förebådat dödsfall inom överklassen skuttade det kring hela natten, och höll hushållet klarvaket. Spökbaksätet. Per Ahlmark beslöt att något måste göras.
Så en dag ringde Demonutdrivaren på dörren. Pigan öppnade.
PIGAN: Jaa?
DEMONUTDRIVAREN: Jag är demonutdrivaren ni eftersänt. Detta är min assistent Igor.
PIGAN: Är det en puckel han har där? En blir ju rent upphetsad.
DEMONUTDRIVAREN: Åh, bara galgen han glömt kvar i kavajen! Han har en sten i vänsterdojan också.
PIGAN: Hur mycket kommer det att kosta?
DEMONUTDRIVAREN: Priset är helt EU-anpassat.
PIGAN: Ni kan få knäa Per Ahlmark i skrevet.
DEMONUTDRIVAREN: Åh, ni har också läst Krafft-Ebing? Fast jag tror jag passar denna gång.
PIGAN: Ni kan få knäa Per Ahlmark i skrevet två gånger.
DEMONUTDRIVAREN: Ett erbjudande jag inte kan säga nej till! Häng undan Igor i tamburen så länge, så sätter vi igång.
Åh, minnen, minnen! Som den gången det var maratonlöpning i New York, omsorgsfullt bevakad i teve. Loppet startade i utkanterna och ringlade sig mot centrum. När det passerat genom Harlem - där kamerorna ingen täckning hade - och kom ut på andra sidan:
TEVE-KOMMENTATORN: Här kommer hela skocken ut ur Harlem... Ojdå! Haha. Ja, alla vita tycks ha brutit loppet. Nu är det bara svarta och gula kvar! Hrm.
En historisk händelse. Tills i förrgår, tidningsrubriken sa:
FYRTIO VITA MARATONLÖPARE ÅTERFUNNA LEVANDE I NEW JERSEY.
Sa av dem, pensionerad innehavare av bokantikvariat:
-Det var ju bara på skoj...
Åh minne, alla reviderade minnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar